För många politiker har det blivit lätt att hamna i idéfällan utan att för den sakens skull hitta några evidenta motargumnet till varför man tycker på ett visst sätt. Att kritisera varandras åsikter hör givetvis till vardagen, men att vägra öppna upp för andras idéer tycks vara något som de flesta svenska och europeiska politiska partier har gemensamt. Vi ser ofta slogans och budskap hos de olika partierna som klart och tydligt visar deras ideologi, men det är sällan vi ser pragmatiska lösningar på problem där ideologin får maka på sig för att göra vad som är bäst för landet eller för en viss fråga.

Ideologi och pragmatisk politik

Faktum är att det ofta finns enkla lösningar på problem som egentligen inte behöver vara så svåra. När man hör många politiska partier som absolut vägrar att komma överens, för att sedan blicka tillbaka på deras historia, är det oerhört intressant att lägga märke till partiernas likheter hos de som inte samarbetar med varandra, respektive totala olikheter hos partier som till och med kan ingå i en gemensam regering. Det är även mycket intressant att se över de olika partiernas budgetar från år till år för att se att det de förespråkar inte alls stämmer in på det budskap de riktar utåt mot den stora massan. Många som menar sig vara humanitära har till och med en inhuman politik om man ser till deras budget och deras verkliga åsikter.

För att återkomma till de politiska ideologierna och politisk pragmatism, går dessa sannerligen inte hand i hand. Kärnkraft, vinster i välfärden, migration – istället för att se till det bästa för landet fortsätter man att slåss för en ideologi som sitter djupt rotad, men som egentligen inte fungerar för stunden och inte heller alltid på lång sikt. Det finns till och med en rad viktiga studier inom dessa ämnen, där lösningar presenteras, men istället för att iaktta dem fortsätter man i ideologins bana och stänger ned sin vidsynthet.

Några exempel där ideologin är vinnare

Sverige är ett av de länder där man håller extremt hårt på sina egna ideologier. Vi kunde se det i valrörelsen 2014 och även under 2018. Liberalernas slogan “Feminism utan socialism” är ett typexempel där man uppmuntrar till feminism utan att ta del av socialism, men där det saknades en del argument till varför och hur man istället skulle gå tillväga för att visa hur budskapet skulle lösas, det vill säga hur feminismen skulle segra utan att bli en del av socialismen. Det förekommer en rad sådana ideologiska budskap hos de flesta partier. Miljöpartiet har vägrat lyssna på flera olika studier om olika energikällors fördelar och nackdelar bara för att de stenhårt vill fortsätta tro på sin ideologi. Och att idéerna går till överdrift är också lätt att se när vanliga jämställdhetsfrågor övergår till absurda aspekter som i denna artikel där dagispersonal tillämpar genusteorier på barn. Här får man inte längre ska kalla föräldrar för mamma eller pappa eller barn för son respektive dotter – pga sexism!

Resultatet har blivit en hop med småbarn i riksdag och regering som vägrar ta till sig andras argument och tala med varandra som vuxna.

Oavsett om en ideologi är direkt förknippad med politik eller inte har de flesta ideologier trots allt tendens att påverka politiskt. I den här artikeln ska vi bekanta oss med några övriga ideologier som funnits under lång tid eller som är relativt nya, men som inte tillhör de klassiska ideologierna som liberalism, konservatisv, socialism osv.

Humanism

Humanismen är en ideologi eller en idéströmning där man ser till det individuella värdet och vikten av bildning. Dessa idéer är ofta starkt förknippade med andlighet eller kulturella aspekter samt akademiska ämnen. Man tror att humanismen såg dagens ljus under renässansen, även om den för första gången började synas under antikens Rom. När idéströmningen var ett faktum delades humanismen in i tre sektioner.

• Egentlig humanism
• Nyhumanism
• Modern humanism

Man brukar även skilja på religiös och sekulär humanism. Den sekulära är mer vetenskapligt betonad, medan den religiösa ger en framtoning åt paranormala företeelser och dylikt i själva världsbilden.

Internationalism

Med internationalism menas att man förespråkar mer samarbete över gränserna, både när det gäller politik och ekonomi. EU är ett bra exempel på resultatet av en sådan ideologi. Ländernas gemensamma intressen och likheter borde således gå före det egna landets mål på kort sikt. Dessa idéer har naturligtvis både fått ris och ros, och motsatsen till denna “ideologi” är nationalism eller jingoism. Internationalismen är något som ligger i tiden men håller samtidigt på att få alltfler motståndare som menar att man som land förlorar sin egen identitet och traditioner på grund av detta synsätt. EM-fotboll är också ett sådant exempel som är gjort för länder att samarbete tillsammans och känna någon gemenskap.

Ekofascism

Man kan inte undgå att småle när man hör detta begrepp. Normalt är allt som handlar om miljö och ekologi strakt förknippat med jämställdhet, allas lika värde och så långt ifrån fascismen det bara går. Ändå finns det en “ideologi” som kallas för ekofacism, vilken är starkt förknippad med miljöaktivism. Det finns dock två sidor av detta synsätt. Det ena är när miljöaktivister får extrema åsikter och det andra när nationalsocialistiska personer lägger sig till med gröna åsikter, som när Tyskland under nazisttiden fick en vurm för nationalromantiken i konstform. Faktum är att djurplågeri och miljöförstöring har varit viktiga frågor för forna fascister. Det räcker faktiskt med att gå tillbaka till Adolf Hitler och se hans förkärlek för djur. Människor hade han dock svårare för att ta hänsyn till.

Islamism

Islamismen är en relativt ny ideologi som främst blivit omtalad på senare tid i och med IS framryckning i Syrien och även Europa. Islamismen har även fått benämningen politisk islam, när den började gro i Arabvärlden under 1900-talet. Man ska dock veta att islamism inte bara skördar extrema militanta grupper som Hamas och Hizbollah, utan inom denna genre finns även konservativa politiska partier i olika länder. Enligt studier vid Uppsala universitet förekommer islamister i 73% av alla världens inbördeskrig och drar med sig över ett tusental döda varje år. En så kallad kontroversiell islamism kallas för salafism.

Den första vågen av islamister kallades av amerikanare för fundamentalister och uppstod i början av 1900-talet. Dessa grupper bildades som en motreaktion till extremt trogna kristna. Ordet islamist skapades av tidningen Le Monde i Frankrike, då dessa fundamentalister ville integrera religionen i politiken. Eftersom det har funnits en stor del muslimer i Frankrike (och dessutom en stor andel intellektuella som bejakar denna religion) där dessa protester och mål har fått starkt fäste, är det inte heller konstigt att termen islamism myntades i just i det landet.